Dürrenmatt skrev veterligen inga tjocka böcker, men den här är tunnare än de flesta: ett litet plock noveller på inalles cirka 60 sidor, närmast ett häfte. "Tunneln" anses viktigast och "räknas som en surrealistisk klassiker" enligt baksidestexten. En tågpendlande student far in i en tunnel som visar sig aldrig ta slut, och situationen blir alltmer panikartat absurd. "Hunden" och "Huset" är liknande berättelser om att konfronteras med det bortomrationella, författade i en mycket snårig stil med bisatser på bisatser. Till och med Thomas Bernhard-översättaren Jan Erik Bornlid verkar snubbla några gånger. "Det välgödda korset" är en satirisk anklagelse mot schweizisk nationalism.
Rebecka Kärdes efterord förklarar: "Rationella, mänskliga krafter gör sitt yttersta för att med rationella och mänskliga metoder – ingenjörskonst, vapen, psykologi… – bemästra irrationella och omänskliga sådana. I samtliga fall är utgången dödlig." Hon fortsätter sin tolkning och den är intressantare än novellerna själva, går in på Dürrenmatts biografi och hans relation till hemlandet och tyska språket, men hon avslutar rumphugget. Jag blir aldrig riktigt klok på varför just dessa fyra texter har utgivits ihop, men Ellerströms borde ha ett bra skäl. Dürrenmatt brukar vara klinisk i överkant för min smak, och även dessa små kafkaexperiment känns mer som material för symboltydning än levande litteratur. Det är väl min bristande ork.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar