Bok två. Nu kommer jag in i det. Elena och Lila är sexton till tjugotre år. Lilas äktenskap är dömt att misslyckas och hon stormar runt mellan bostäder, arbeten och män. Elena fortsätter studera men har svårt att smälta in i de borgerliga miljöerna, samtidigt som hon kommer allt längre ifrån sin enkla bakgrund. Vänskapen är hård, ett öde mer än ett val.
Bokens huvudnummer är en sommarvistelse på Ischia, där vänninorna involveras i ett slags triangeldrama. Det här är bra. Lila är fortfarande mystisk. Elena får i gengäld breda ut sig som den huvudperson hon är, och genom hennes blick på Lila och de andra sluter man sig till hennes egna konturer. Kanske precis som i första boken. Hon är ung och formbar, hon skriver saker som att någons uppskattning "gjorde stort intryck på mig" – hu! Men nu kommer jag på ett knep för att inte läsa det som sentimentalt. Något i tonfallet ekar bekännelse, jag tänker på Augustinus, som att varje mening kunde avslutas med "överallt rådde ett mörker som skilde mig från din sannings klara ljus, du min Gud". Visst är det lika mycket tacksamhet som skuld i hennes berättelse, men det fungerar! Och jag tror inte att det är att alltför mycket göra våld på texten, för underströmmen finns där.
Vissa delar fokuserar på Lila men är lika allvetande som när Elena berättar om sig själv. Det finns en klumpig förklaring till hur Elena kan veta allt, som mest av allt tyder på ointresse för kunskapens roll i fiktionen. I Elenaavsnitten är det just det hon inte säger som talar högst. Vars och ens minsta känsla och min återges med hennes tolkning och utvunna lärdom, som att man kom sanningen nära genom att följa sitt livs intrig med förstoringsglas. Hon skildrar vardagligt mansvälde men lyfter aldrig blicken till politiska slutsatser – tack! det hade inte blivit bra litteratur – och just det är det lömskaste. Hon är fången i att se livet som social gåtlösning. Det finns visst något vackert i tron att kunna förstå allt i sitt liv bara man anstränger sig, men som man krymper sig då! Lila krymper sig inte och det är hennes förförelse.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar