Författaren är en för mig okänd skådespelare och teaterregissör och denna nätta sak handlar om hans relation till tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj. Han spinner sin essä runt en favoritanekdot, som han tydligen redan gjort prisbelönt radioteater och dokumentärfilm av – men nu drar han den igen! Det handlar om när han upptäckte att Brodsky Quartet spelar fel i inspelningen av den fjärde stråkkvartetten: ett E istället för ett ess. Vilket leder honom till spännande samtal, lustiga slutsatser och en nördig mejllista på nätet.
Texten är indelad i 74 betitlade avsnitt på något färre sidor och full av trivsam självironi. Det är en mycket välkomponerad liten bok. Det där om felspelningen är mest en förevändning för att berätta om det intressantaste i Sjostakovitjs musik, några personliga minnen av konserter och tjänsteresor och små fyndiga vardagsscener. Förstås en del om tonsättarens oroliga liv och tankar om hans betydelse ur större och mindre perspektiv. Något om vad som utmärker nittonhundratalet.
Rekommenderas till... vem som helst! Fördel om man kan något litet om musik. Men jag kan inte mycket.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar