Ingvar Björkeson tolkade Pindaros samlade oden i två volymer 2008 och 2010, men dem har jag inte läst. Ödet ville att min första bekantskap med denne antikens krångligaste lyriker skulle ske genom Göran Svärds förmedling. Vem är det? Det framgår inte av boken, men han kan uppenbarligen grekiska.
Det vi har kvar av Pindaros är framför allt hyllningsdikter till segrare i olika idrottstävlingar, och de brukar klassificeras efter tävlingsort i en standardiserad följd. Här översätts ett urval (tjugo) och de ställs för ovanlighetens skull upp i något osäker kronologisk ordning. Därefter kommer en samling korta fragment. Ett läsvärt förord presenterar poeten, det finns en karta över Grekland och en fyllig litteraturlista som dock aldrig hänvisas till. Varje dikt föregås av en ordentlig inledning där verkets tillkomst diskuteras med referat av historiska fakta, mytologiskt innehåll och forskares spekulationer. Noter förklarar svåra referenser och till sist: diktens metriska schema.
Det unika med Göran Svärds försök är nämligen att han låter sina översättningar följa originalens versmått. Det är ingen struntsak. Antikens versmått utgick från stavelselängd, inte betoning som i svenskan, så det bästa vi kan åstadkomma är en simulering i ett väsensskilt ljudsystem. För enklare, regelbundna versmått som hexameter fungerar det väl och klingar ganska likt – och till och med Sapfo och Alkaios har översatts metriskt med den äran. Pindaros använde sig emellertid av enormt invecklade rytmer som, enligt förordet, först den moderna forskningen har kunnat identifiera systematiken i. Stroferna kan bestå av ett dussintal, ofta väldigt långa, rader som alla skiljer sig metriskt från varandra. Svärd menar att versmåtten likväl "har visat sig kunnat (sic) anpassas på ett sådant sätt att de väl kan förenas med svensk språkrytm och verskänsla". Jag skulle vilja hävda att hans översättning bevisar motsatsen.
För det första är det lönlöst att helt enkelt läsa dikterna med naturlig betoning och förvänta sig höra en poetisk rytm. Svenskans taktmönster är så flexibla att det är en ren slump om man råkar betona rätt. Ett godtyckligt exempel: "Om en man stor framgång uppnår, vare sig i frejdat kampspel" (Isthmia III, 1) – hur skulle man betona detta? På en mängd sätt, men facit ska vara "Om en man stor framgång upp-når, vare sig i frej-dat kamp-spel" (fetstil = betoning). Betänk sedan att nästan varje rad i dikten är metriskt unik. Man måste oavbrutet bläddra fram och tillbaka mellan text och versschema för att ha en chans.
För det andra låter det inte bra då heller. Trots att översättaren har tillåtit sig att släta ut vissa knotigheter i Pindaros meter så blir resultatet en svensk språkrytm som bara med största välvilja går att höra som bunden vers. Om det ändå klingar som prosa, vad är då vitsen med att översätta metriskt?
Och för det tredje, och det är det mest förödande, har han behövt göra så grovt våld på språket att vissa strofer knappt går att utbena grammatiskt. Ordföljen kan vara normal, gammaldags poetisk eller obegriplig alltefter behov, ibland utan behov. Konstiga överklivningar lämnar betydelselösa formord i framträdande position. Kommateringen är ofta mycket egensinnig för att tvinga fram en särskild betoning: "Må fortsätta leva du, stor, i höjden, och" (Olympia I, 115). Eller vad sägs om: "erbjuda, tillkommer dig, att hit, dit den föra, till" (Pythia XI, 42). Översättaren har lyckats (nåja) lösa ett pussel, men det är också allt.
Men å andra sidan. Pindaros har rykte att vara en exceptionellt svårläst poet. Redan i antiken ansågs han dunkel och hans grekiska lär tänja på gränserna för vad som är möjligt att bruka språket till. Kanske är det här en rättvis tolkning? Förmodligen bara om man med rättvisa menar en möjligast bokstavlig överföring till svenska, utan hänsyn till att det som är mystisk skönhet på grekiska verkar bli klumpig rappakalja på vårt språk. Huruvida översättningen är betydelsemässigt trogen kan jag inte uttala mig om. Även Björkeson har fått kritik på den punkten, men jag kan inte tänka mig annat än att hans (metriskt fria) översättningar åtminstone förmedlar poetisk känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar