Det här lär vara en modern klassiker inom tyskspråkigheten och det rör sig om vad som på tyska heter "Novelle" men på svenska snarare kortroman. 2009 kom en översättning med titeln Upptäckten av currywursten (vore inte Currywurstens upptäckt lite läckrare?) men jag har nu läst den i original för språkträningens skull.
När berättaren var ung köpte han ofta currywurst i Lena Brückers korvmoj. Nu far han tillbaka till sin barndoms Hamburg, där fru Brücker bor på ett ålderdomshem, för att ta reda på om det stämmer att hon var den första att servera rätten. Och hon berättar gärna, alltmedan hon stickar på en tröja, om händelserna som ledde fram till currywursten. Det vecklar ut sig i en lika dråplig som känslosam kärlekshistoria mellan henne och en tjugo år yngre desertör under krigets allra sista dagar.
Det är precis den blandning av lagom tillkrånglad skröna, ankeldjup moralfilosofi och andra världskriget som jag förknippar med obligatorisk läsning i gymnasiet. Egentligen är det en fin och rätt originell historia om förlust och samvetskval, och försätter man den till ett kapitulerande Nazityskland är det svårt att inte röra vid komplexa känslor. Men det blir mera trivsamt än utmanande och slutet är onödigt knorrigt.
Men vem är jag att klaga, jag lärde mig många ord. Det var lite mer svårläst än jag trott, till stor del för att mycket av dialogen är dialektala ord och stavningar som inte går att slå upp i ordboken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar