Den här eleganta lilla volymen är en utökad och omarbetad version av Eros skakar mig, en samling av dikter och fragment av Sapfo och Alkaios utkommen 2013, också på Ellerströms förlag. Nyutgåvan föranleddes av nya papyrusfynd 2014.
Jesper Svenbro och Lars-Håkan Svensson har skrivit var sitt förord. Svenbros är en aning löst i kanterna – jag förstår till exempel inte helt vad han menar vara det sensationella med Sapfos användning av uttrycket "veta med sig", och än mindre varför han citerar Wittgenstein på engelska. Hans förord till Svenska akademiens Iliaden var ju också impressionistiskt i överkant. Men Svenssons förord är det längre av dem, och där kan man nyktrare inhämta behövlig sakkunskap om poeternas politiska samtidsförhållanden, det lilla vi vet om dem som personer, hur dikterna bevarats, särskilda svårigheter i översättningen, med mera.
Båda redaktörerna är noga med att påpeka att dikterna framfördes till musik, det vill säga, är sånger. Därav bokens titel. Bárbitos är en sorts djupt klingande lyra. Karaktären av sång eller visa har också motiverat valet att i översättningarna behålla de ursprungliga versmåtten, en beundransvärd ansträngning! Svenskan lämpar sig ju ganska väl därtill i jämförelse med vissa andra moderna språk, men ändå blir det rätt ordentligt skumpigt i några av de mer invecklade sångerna. Då får man nöta in det bifogade versschemat och traggla sig igenom dikten några gånger innan det flyter så när. En del överklivningar och avstavade ord ser märkliga ut på pappret men låter bättre när man läser högt.
Om poesins inre kvaliteter vågar jag säga mindre, så lite lyrik som jag läst. Kärleken hos Sapfo verkar vara något rätt allvarligt. Det handlar om skryt och svartsjuka, kärleken ställs mot kriget i fragment 16, och diktjaget i fragment 5 vill sin broders väl trots dennes förbrytelser. Om man även i de uppsluppnare stroferna känner en viss stränghet beror det kanske på vördnad inför dikternas ålder... och på lakunerna som står där som uppfordrande spöken, frambärande på silverfat de ord som överlevt. Ibland uppstår en särskilt vacker bild i det fragmentariska, som i fragment 16A: "... bli / ... du gick på tå ... / i snön. Men hon ... / många ...". Poesin blir mer magisk så. Det kan nog vara god stödhjulsträning för en ovan läsare som mig. Till slut ska jag hitta språket för att uttrycka hur vackra några av de här dikterna är.
Alkaios skriver mest om numera bortglömd politik och är inte lika omedelbart tillgänglig. Undantag är ett par av dikterna på sjöfartstema, framför allt fragment 6, som i Svenssons tolkning inleds: "Nu rullar nästa vågberg emot oss, likt / det förra; det blir oerhört arbetsamt / att ösa läns när vattnet rusar / in ..." – orden försvinner sedan alltmer i luckor, som översköljda av vågor i stormen. Också här har seklernas förnötelse varit konstruktiv. Även de nautiska dikterna ska visst vara politiska allegorier, men det är man ju fri att strunta i.
Till nästan alla fragmenten finns en läsvärd kommentar. Det finns till och med en kommentar till Alkaios fragment 140, som inte är medtagen i urvalet! Tillsammans med förorden ger det nästan lika många sidor kringstoff som huvudtext. Det är jag tacksam för och det gör boken till en bra introduktion till de båda lesbiska poeterna. Det totala sidantalet är drygt 130.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar