Min andra Dürrenmatt efter Kommissariens löfte, även detta en sorts deckare. Det här är en mycket koncis historia på knappt 160 sidor i medelstor stil. Följaktligen hinns inga sidospår med och heller inte mycket till karaktärsteckning eller annan krydda, utan fullt fokus ligger på kriminalgåtan. En polis skjuts till döds i sin bil och kommissarie Bärlach tar sig an fallet, vilket ger honom en sällsam möjlighet att konfrontera en gammal nemesis.
Ämnet, ja budskapet, i Kommissariens löfte var slumpens förintande inverkan på brottsutredarens logiska kalkyler, hur banala men oförutsägbara tillfälligheter utesluter alla försök att behandla människors agerande som ett schackparti. Samma tema berörs redan i detta tidigare verk, tydligast belyst från motsatta sidor om lagen i en (mycket tillrättalagd) dialog mellan Bärlach och hans gamle fiende. Sistnämnde hävdar att de oberäkneliga faktorerna möjliggör brott som aldrig kan avslöjas – kommissarien däremot att alla brott just i det oberäkneliga bär på en svaghet och till slut måste komma i dagen. Bärlach kringgår de konventionella utredningsrutinerna till förmån för sin holistiska intuition, dunkelt suggererad för läsaren, men på de sista sidorna får gåtan ändå sin lösning tack vare induktiv list av sedvanligt snitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar