Jag hade haft ögonen på den här boken sedan den kom ut förra året och slog till när jag hittade den på Myrorna.
Kallifatides återberättar Iliaden. Det gör han genom en ramberättelse som utspelar sig i det tyskockuperade Grekland under andra världskriget. Byns lärarinna samlar sina sju elever och berättar för dem ur minnet historien om akajernas belägring av Troja.
Det blir en helt och hållet mänsklig historia. Gudarna, vars makt och småsinthet hos Homeros är helt avgörande, är totalt frånvarande, eller nämns bara kort men har inget inflytande på händelseförloppet. Det kanske är bra, även om det inte blir någon rättvisande bild av originaltexten. Det gör hjältarna till levande människor som jag trots en i början slapp läsning ändå inte kunde låta bli att sympatisera med.
Iliaden sägs ju ibland vara ett pacifistiskt verk och budskapet om att alla är förlorare i krig blir här så tydligt det kan bli, med paralleller även i ramberättelsen. Som för övrigt är funktionell men inte mera. Jagets kärlek till lärarinnan är onödig och ger ett lite gubbsjukt intryck, skolungdomarna är förnumstigt brådmogna. Det går väl an.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar