Jag hade en tanke att som sommarprojekt läsa Goethes italienska resedagbok på originalspråket och beställde hem en kompakt volym med 750 bibeltunna sidor inklusive omfattande kommentardel. Som förberedelse läste jag i våras Per Øhrgaards Goethe: en essä och blev väl egentligen ganska mätt på Goethe redan därefter.
Icke desto mindre har jag med ordbok till hands, och inte utan visst nöje, tagit mig till sidan 177 och därmed följt med Goethe från Karlsbad via Venedig med flera ställen till Rom, där han uppehöll sig en längre tid. Nästa anhalt är Neapel men där lämnar jag honom för den här gången. Framför allt är min självlärda tyska inte stark nog för att läsningen ska flyta på, men för att verkligen gripas av innehållet känslomässigt och ur konst- och idéhistoriskt hänseende torde också krävas ett djupare intresse för Goethe som person, diktare och naturfilosof än vad jag hittills skaffat mig. Huvudparten av texten, som den gjort avtryck i mitt minne, består av både hänförda och torrt sakliga beskrivningar av natur och väderleksförhållanden, samt beskrivningar av konstverk och arkitektur från antiken och renässansen. Han går ganska ofta på teater och redogör för pjäsens handling. Det mest intressanta är mötena med lokalbefolkningen och hur han beskriver deras personligheter och levnadssätt.
Italienska resan finns inte utgiven i fullständigt skick på svenska. Det närmaste är en utgåva från 1961 där Göran Schildt står för urval och ett förord, enligt vilket "drygt hälften av originaltexten medtagits". Det tror jag räcker gott om man inte vill detaljstudera, så kanske läser jag resan i den versionen om jag någon gång kommer över den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar