Den här boken hittade jag i en bokbytarbod. D. H. Lawrence reste runt i Etrurien under våren 1927 och beskriver här på 133 sidor sin resa och framför allt intrycken av målningarna i de etruskiska gravar han besökte. Boken gavs ut på svenska av Tidens bokklubb 1954 och innehåller fotoillustrationer av en stor del av de konstverk som omtalas i texten.
Som resenär är Lawrence hetsig och inte särdeles imponerad av de människor han möter, tvärtom ibland lustigt lättstött och ironisk. På ett ställe brer han över en och en halv sida ut sin helt oresonliga ilska på en italiensk tjänsteman som ber att få se hans pass. Det bildar bra kontrast till hans alldeles lyriska fascination för den etruskiska konsten, som spinner iväg en bra bit åt andra hållet. Hans resonemang är svärmiskt associativa och hur tvärsäkert han än läser in det ena och det andra om motivens betydelse måste mycket vara fri spekulation. Man vet väl inte så mycket om etruskerna, är inte det hela grejen? Han drar sig inte för att psykologisera. Etruskerna hade enligt Lawrence tillgång till någon ursprunglig livskraft och var i allmänhet sorglösa människor. Sedan kom först grekiskt inflytande och spädde ut det uråldrigt äkta i konsten, därefter romarna som sög livet ur själva folket. Nåväl.
Han påstår att etruskernas religion saknade personifierade människogudar av grekisk-romerskt snitt, utan mer liknade egyptiernas dyrkan av naturkrafter. Kan det stämma?
Oavsett på hur stort allvar man vill ta alla slutsatser så var det en spännande introduktion till den etruskiska konsten! Målningarna har verkligen en särskild naiv charm, med runda ojämna former och rörelse som ger ett livfullt intryck. Själva reseskildringen är också uppfriskande läsning. En mycket trevlig liten bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar