Jag låter undertiteln ingå i rubriken för att direkt visa hur oemotståndligt intressant ämnet är. Omslaget pryds av ett maskinskrivet utdrag ur en äldre förteckning över delundersökningar i KPI, med punkter som "Tvättmaskinsreparationskostnadsundersökningen" och "Spik-, skruv- och nubbprisundersökningen". Utlovat är alltså ett stycke folkhemsbyråkratihistoria värdigt att ställas jämte Lennart Börnfors Bankmannen och Charlie Järpvalls avhandling om standardiseringen av pappersformat.
Men med lika mycket bäring på nutiden, särskilt som inflationen ökat på senare år. Den mäts ju med konsumentprisindex. En vara som kostade 100 kr för ett år sedan kanske kostar 110 kr idag. Naturligtvis förändras inte alla priser i samma takt, så indexet måste representera ett medelvärde. Men det vore omöjligt att följa prisutvecklingen för varenda enskild vara, så i praktiken tvingas man välja ut ett antal representativa varor, vilka antas motsvara normal konsumtion. Redan här uppstår flera problem (som inte är bokens huvudämne), som vilken idealkonsument man föreställer sig och hur varorna viktas i varukorgen (det är mer kännbart om potatispriset dubblas än priset på, säg, passionsfrukt).
Den här studien, och det är en vetenskaplig studie med hundratals fotnoter till såväl myndighetsprotokoll som filosofer, koncentrerar sig på kvalitetsproblemet. KPI är ett så kallad konstantnyttoindex: det mäter hur mycket mer (eller mindre) det kostar att leva idag än igår, med bibehållen levnadsstandard. Därför räcker det inte att jämföra varornas pris; man måste även mäta kvaliteten. Om priset på korv är stillastående men köttinnehållet blivit stadigt mindre, bör inte det indexeras som en prisökning? Och omvänt: om priset står still men kvaliteten ökar – som exemplet med datorer, som kostar ungefär lika mycket idag som för tjugo år sedan – innebär inte det i praktiken att man får mer för pengarna, alltså att prisnivån sjunkit? Här finns också problemet med vad som är samma vara. Datorer lanseras ju i ständigt nya modeller som strängt taget är nya produkter varje gång. Hur ska man bedöma prisförändringen mellan fjolårets modell och årets? Hur viktar man processorkraft och hårddiskutrymme mot ett högre pris? Om det alls ska bedömas som samma vara, eller en ny och väsensskild att plocka in i varukorgen (eller inte).
Hur man resonerat teoretiskt kring sådana överväganden presenteras i ett par inledande kapitel, varpå det praktiska arbetet exemplifieras i tre fallstudier: mat, bilar och kläder i svenska KPI (och dess föregångare LKI, levnadskostnadsindex) från 40- till 90-talet. För mat ansåg man det länge lämpligt att bedöma kvaliteten efter energivärdet. När dyrare, men fetare, wienerbröd blev mer populära än de gamla småkakorna kunde det ändå räknas som en prissänkning, eftersom konsumenten fick fler kalorier för pengarna. Värderingen av bilars kvalitet genererar en lång och utdragen debatt mellan Indexnämnden och Byrån för allmän socialstatistik, som författarna följer genom PM och protokoll, och som då och då kompliceras med ett remissvar från Motormännen eller Biltekniska provningsanstalten. Det är underbart vilken möda våra myndigheter har lagt, och förhoppningsvis fortfarande lägger, på att provköra bilar, intervjua mekaniker och filosofera över vindrutetorkarnas attraktivitet för konsumenten, för att sedan dokumentera sina tvister om resultaten i hyllmetrar av arkivalier. Det är teknikoptimistiska män som bedömer bilar under efterkrigstiden. Varje ny årsmodell betraktas som nästan definitionsmässigt bättre än den föregående, vilket återspeglas i ett index som förmodligen undervärderar inflationen.
Jag har som läsaren märker inte hunnit smälta den här boken och kan därför inte mycket mer än referera innehållet, och det ganska omständligt. Det beror delvis på att boken själv är analytisk i första hand; den slår lovvärd knut på sig själv för att tilltala lekmän, men frångår aldrig sina vetenskapliga ambitioner. Och det är berömligt: jag är tacksam att en sådan här pionjärstudie – vilket den är även i internationellt perspektiv, om jag förstår det rätt – publiceras på svenska. Den tredje och sista fallstudien om kläder är mer pedagogiskt förklarande än de föregående och jag blir inte helt klok på varför den inte placerats först.
En omistlig bok! Och upphov till många tankar som jag inte har tid att bena ut just nu. Att prosan ställvis är kantig och att de bägge författarna inte riktigt lyckas tala med gemensam röst spelar mindre roll. Men jag vill göra en kvalitetsvärdering av själva trycksaken. Gammal hederligt högtryck kommer naturligtvis aldrig tillbaka, men det är ändå för tråkigt att så många böcker nuförtiden har text som flyter ut i kanterna och påfallande ofta, som här, med en irriterande förskjutning som löper tvärs genom var och varannan sida. Det är subtila saker, vilket gör det desto mer irriterande, eftersom jag inser att de allra flesta läsare aldrig skulle komma på att önska en förbättring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar