Den här stod på Röda korsets femkronorshylla. Jag köpte den innan jul och på julafton dog författaren oväntat, råkade jag se igår. Den här korta romanen på hundra sidor var hennes debut och verkar vara hennes mest kända. Den kom i svensk översättning 2016 med titeln Musselmiddag.
Mor, dotter och son sitter vid middagsbordet och väntar på att fadern ska komma hem från en tjänsteresa. Musslor med pommes frites står färdiglagade för att fira hans förväntade befordran. Men fadern dyker aldrig upp, klockan blir sex och sju och åtta och oron börjar glöda och ta fyr. Bit för bit rullas historien ut om hur den frånvarande patriarken styrt familjen med godtycke, manipulation och våld, man börjar öppna sig för varandra, yppa sanningar man duktigt förtigit, till dess att ingen återvändo finns och dekorum kastas över ända.
Det är dottern som berättar och meningarna kan sträcka sig över flera sidor, komma efter komma efter komma, korta satser och omtagningar som går framåt som i spiral. Varje nytt erkännande vrids och vrängs många gånger, en detalj – som pappans idiotiska investering i frimärken åt barnen – kan ältas över flera sidor, så på samma gång nervöst och furiöst att tempot känns högt medan berättelsen egentligen mycket försiktigt vecklas ut. Det är en stil som jag förknippar med Thomas Bernhard, vilket kan vara ett missförstånd, för jag har aldrig läst honom, bara om honom. Upprepningarna är hur som helst bra för glosinlärningen.
Greppet är effektivt använt och berättelsen upplevs stramt sammanhållen trots den till synes spontana ordkaskaden, kanske på grund av det korta formatet. Familjens osäkerhet förädlas omärkligt till hämnd, samtidigt förvirrad och skärpt av att fienden inte är där. Det behövs bara en liten rubbning för att rasera den sköra familjeidyll man spelat enligt faderns diktamen, men den sköraste av alla, förstår man, är han själv. Och det inte bara i egenskap av borgerlig familjefar, utan minst lika mycket på grund av sin bakgrund: han är uppvuxen i fattiga förhållanden i öst men har flytt till väst, där han måste finna sig som ängslig uppkomling. Alla hans idéer om vad en riktig familj ska vara framstår som kompensatoriska. Boken utkom året efter murens fall och familjens öde saknar knappast beröringspunkter med Östtysklands.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar