Silke (Alessandro Baricco, 1996)

Snyggt omslag, elegant inlaga, bara 120 sidor och värd en chansning på second hand.  Hervé Joncour är en ung handlande i silkesmaskägg, bosatt i södra Frankrike vid 1800-talets mitt.  När äggpesten går hårt åt den lokala industrin sänds han till det mytiskt avlägsna Japan, där de bästa silkesmaskarna finns.  Landet tjusar honom att återvända mer än en gång, men han kommer inte oförändrad hem igen.

Språket i den korta sagan är lakoniskt och frammanar ett stämningsfullt allvar.  Tyvärr kommer den förtätade stilen inte till någon större nytta än att vara vacker.  Den historiska ramen är sekundär, huvudpersonens yrke är irrelevant.  Bilden av det skira silket är mest ett effektivt sätt att skänka magi åt längtan efter det ogripbara landet i öst.  Nej, det blir något av en fabel av det hela, och även om det är skickligt komponerat och underviker alltför övertydlig sensmoral så blir det lite kvalmigt till slut.  Språket räddar boken, och gillar man till exempel Steinbecks Pärlan så sväljer man säkert berättelsen också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar