Jag minns inte hur jag hörde talas om den här boken, som enligt den svenska undertiteln är en essä "om konst, ensamhet och överlevnad". I centrum står staden New York, dit Olivia Laing flyttat och där hon efter ett kraschat förhållande plötsligt befinner sig helt ensam. I boken diskuterar hon vad ensamhet kan göra med människors psyken, självbild och öden och inte minst hur den kan få utlopp i konsten.
Några olika konstnärer vars liv på skilda sätt präglats av ensamhet får stå exempel: Edward Hopper, Andy Warhol, Henry Darger och David Wojnarowicz i första hand men många andra nämns därtill. Ensamheten kopplas till samhällelig marginalisering och stigmatisering, på grund av homosexualitet och senare aids hos Wojnarowicz och Klaus Nomi, främlingskap i språket hos Warhol, kompromisslöshet hos Valerie Solanas. Särlingskonstnären Dargers ensamhet är den mest bokstavliga och beror i grunden på en kärlekslös uppväxt. Alla kompenserade de i konsten för sina inskränkta möjligheter att delta i samhället, och deras konstnärskap analyseras ingående. Det är intressant även när det handlar om någon så genomtröskad som Andy Warhol, men jag tycker det mest spännande avsnittet är den snutt som tar upp it-entreprenören Josh Harris kameraövervakningsprojekt kring millennieskiftet och drar paralleller till internets senare utveckling.
Det är en bra bok som tyvärr lider av en undermålig översättning. Jag känner mig mör i hjärnan efter 280 sidor av kantig och osjälvständig prosa som knappt är svenska, utan mest liknar engelska vårdslöst nedpressad i ett dött svenskt skal. Laing skriver med en pratig och personlig ton som nog bara kan överföras till idiomatisk svenska genom tämligen fri parafrasering, men här får vi en text som lägger sig alldeles för nära originalet. Synd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar