Någon jag följer på instagram postade om den här boken och gjorde mig nyfiken. Tyvärr har jag fått tag på den i Modernistas nyutgåva, och att läsa deras deprimerande mediokert formgivna böcker förtar en del av upplevelsen.
Is utspelar sig i en dystopisk värld där en framrusande vägg av inlandsis är på väg att lägga allt levande under sig. Den namnlöse huvudpersonen far runt i ett främmande land i militärt kaos i jakt på en lika namnlös flicka, av någon anledning som aldrig blir klargjord. Hon försvinner och dyker upp om vartannat, texten hoppar slumpartat mellan scener och scenerier och läsaren förstår aldrig vart allt är på väg. Romanen beskrivs som hallucinatorisk och drömlik, och jag antar att textens kaotiska struktur motsvarar den upplösning som samhället råkar i inför dess snara undergång. Men jag grips aldrig av det, tilltalas aldrig av det här. Kanske är det genreovana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar