Det här var en gallrad biblioteksbok som jag ryckte till mig på impuls. Jag kände inte till den franske mellankrigstidsförfattaren Emmanuel Bove sedan innan. Här samlas några av hans noveller, samt den korta reseskildringen "Bécon-les-Bruyères". Som inte riktigt är en reseskildring i sträng bemärkelse, för den beskriver den anonyma och helt alldagliga Parisförort där Bove vid tillfället bodde.
Även novellerna handlar om det anonyma och alldagliga. Huvudpersonerna är oansenliga människor från enkla förhållanden. Allt handlar för dessa människor om att etablera kontakt med sin omgivning – att erkännas, få upprättelse eller bara slippa ur sin ensamhet – men inga trådar får fäste, avsikter missförstås och förhoppningar faller platt. I en av novellerna tror sig huvudpersonen ha skaffat en vän, hans enda förstår man, men som visar sig bara perverst attraherad av hans fattigdom. En annan man hoppas snärja en rivals älskarinna men har pinsamt missbedömt situationen. Allt är skrivet i en ovanligt nykter ton, som att livet i slutändan kan fortsätta som en serie beklagliga missräkningar utan att det gör från eller till.
Jag kommer ibland att tänka på den danska författaren Helle Helle, vars korta romaner också handlar om kontextlösa gråa människor och omöjligheten att på riktigt kommunicera med varandra. Kanske för att jag läst henne rätt nyligen påminns jag också om Ingvild H. Rishøis Vinternoveller, men hos Bove handlar det mer om att undersöka och förstå dessa utsatta människors önskningar och strävanden än att porträttera dem med empati, även om det till syvende och sist väl mynnar ut i detsamma.
För kalenderbitaren rapporterar jag innehållsförteckningen: "Återkomsten", "Möte", "Ett missförstånd", "Ännu en vän", "Hon är död", "Halmhatten", "Barnets återkomst", "Bécon-les-Bruyères". Tyvärr framgår inte originaltitlar. Boken avslutas med ett mycket bra efterord av Yung Leans pappa, som fått titeln "Varje främling är ett annat jag".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar