På några årtionden gick kristendomen från förföljd sekt till Romarrikets påbjudna religion. Hur det gick till är ett lika fascinerande som svårgreppbart ämne. Man får lära sig en pusselbit i taget. Den här tunna boken ger flera värdefulla insikter.
Vad var det i kristendomen som lockade människor att konvertera? Jo, hävdar professor Veyne, helt enkelt att den var en bättre religion. Det är ett utmanande påstående! Veyne menar att kristendomen erbjöd en andlig tillfredsställelse som människorna saknat: hedendomen "fanns överallt, strösslades över det mesta, men den var enkel och lättsam, gjorde allting högtidligt utan att medföra särskilt många skyldigheter" – med den personliga och oupplösliga relationen till Gud fick varje liten gest i livet plötsligt mening och blev del i något större. Det kan låta trivialt. Det mesta som då var genuint nytt med kristendomen har blivit självklarheter för oss, vilket är det största hindret för att förstå vad den faktiskt var. Man måste akta sig att förstå de äldre religionerna (om de kan kallas det) genom ett kristet raster.
Boken är mycket fransk och att läsa detta på svenska är både spännande och märkligt. Den verkar ha mottagits som populärvetenskap i Frankrike – typ Peter Englund – men är som att ramla in på ett seminarium på Collège de France. Det förutsätts att läsaren är lika bildad som författaren, utan vidare snappar upp outtalade anspelningar på Bernhard av Clairvaux, inte avskräcks av fotnoter som täcker halva sidan med referenser till tyska urkundsutgåvor och anekdoter från privata samtal med framlidna akademiledamöter. Man antas kunna ämnets grunddrag och författaren slösar ogärna tid på att förklara vad han polemiserar mot. Som svensk blir man perplex och imponerad. Tack Daidalos förlag som ger oss detta.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar