Det här är ett komplement till Mary Beards bok om Pompeji, som jag skrev om för några dagar sedan. Tunnare men bredare. Här får vi lite om livet i staden, det romerska samhället, arkitekturen, konststilarna, Plinius brev om vulkanutbrottet och (vilket fattas hos Beard) en hel del om utgrävningarnas historia. Det är kanske missriktat att gråta över, men nog är det sorgligt att de första tvåhundra åren var skattsökeri mer än arkeologi, ofta rena plundringen.
Jag må ha nickat till ibland när Beard dröjde som längst vid olika vetenskapliga hypoteser och slutsatser, men i efterhand är jag ändå tacksam. Furuhagen sysslar inte med finlir utan återger fakta; bara att hans fakta är precis de halvsanningar som Beard problematiserade i sin bok. Vi vet faktiskt inte alls vilka löner och privilegier som ämbetsmännen åtnjöt i Pompeji. Det har man extrapolerat från samtida källor i Spanien. Likaledes vad man åt, hur man åt, vad man tyckte var roligt... Har man en gång läst en författare som Beard – som riktar ljuset mot det stora mörker som är vår kunskap om antiken, och därför får det lilla vi faktiskt vet att glimra så mycket starkare – så blir det en ganska fadd upplevelse att läsa en bok av mer klassisk faktatyp.
Stilistiskt kan anmärkas att jag nog aldrig sett så många satsradningar i samma bok.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar