Min första Birgitta Trotzig och det ville sig så att den bok jag valt på antikvariatet var en förstaupplaga av hennes debutbok. Sämre kan man ju börja. Det rör sig om tre noveller på sammanlagt hundra sidor, med titlar efter huvudpersonerna: "Aimée", "Tina" och "Rose".
De är tre flickor eller unga kvinnor i färd med att bli vuxna. Vuxenblivandet är ett närmande till andra, att förena sig med omvärldens regelsystem, men framför allt att inta och identifiera sin kroppsliga plats i världen. Sexualiteten är en del i det, och vänskapen, kärleken, åtrån, med vissa androgyna drag. Men alla tre flickorna är strängt intima med hela sin omgivning, uppmärksamt förnimmande varje drag och min hos andra, noga registrerande stämningar och atmosfärer. Det är en mycket sinnlig bok. Hur det luktar, hur ljuset faller genom ett fönster, hur luften känns i ett rum, hur kläderna ligger mot huden, värme, kyla, färger, darrningar, tystnader... Särskilt mittavsnittet andas studie, en ansträngning att gestalta Tinas psykologiska tillstånd som en kedja av iakttagelser av ordlösa blickar, röster, gator, möbler osv, för all del också av hennes egna sinnesrörelser, distanserat betraktade. En så brutalt detaljerad varseblivning verkar sjuklig snarare än känslig. Kanske hittar jag bara inte rätt fokus genom det dimmiga och drömlika. Det är en text med kort skärpedjup. Första novellen kom närmast att beröra mig, om den aparta men bestämt nyfikna Aimée.
Vad jag förstått ska den här boken skilja sig i stil från resten av Trotzigs verk så jag bör väl inte låta det avskräcka mig om jag fann den något kärv i smaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar