Denna min fjärde Maughamsamling innehåller novellerna "Regn", "Mackintosh", "P. & O.", "Före bjudningen", "Omständigheternas makt", "Dygd", "Fotspår i djungeln", "Turturduvans röst" och "Lotusätaren". Tre av dessa var nya för mig och dessutom läste jag om "Mackintosh", för jag mindes den som särskilt bra.
Någon blogg jag råkade läsa liknade Maughams noveller vid skvaller, och det är träffande. Intrigen introduceras ofta genom att berättaren stöter på en gammal bekant som återberättar en dramatisk episod från Förenade malajstaterna. Där kan ha utspelat sig en rafflande otrohetsaffär eller uppstått dödliga konflikter kring någon egensinnig brittisk tjänsteman. Både i ramberättelsen och i själva handlingen förekommer åtskilliga gingroggar och bridgepartier som tillsammans med det skoningslösa djungelklimatet och den propra, affektlösa berättarstilen vaggar läsaren lagom djupt in i en eggande men ofarlig kolonialnostalgi. Författaren håller sig på avstånd, betraktar bara men avstår från moraliserande. Just det är kanske nyckeln till Maughams tidlöshet: att de imperialistiska premisserna lämnas okommenterade så att en läsare idag är fri att döma med valfri måttstock, eller låta bli.
Både i "Dygd" och i "Fotspår i djungeln" ägnas relativt många sidor åt att under olika bjudningar presentera figurerna och de olika turerna i deras tidigare förhållanden till varandra. Den förra novellen håller sig kvar på societetsskvallrets nivå hela vägen, men den senare utvecklas till en ganska spännande deckargåta. "Regn", som tydligen ska vara hans mest lästa novell, är väl inte oäven men rätt simpel. "Mackintosh" vågar sig på en mer närgången skildring av den brittiska överhetens förhållande till sina vilda undersåtar och jag håller den fortfarande som en av de bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar