Expansionspaketet "Houellebecq on holiday". Michel, fyrtioårig kontorsråtta, åker på Thailandscharter, där han möter Valérie, ambitiös och sexuellt livfull mellanchef på en resebyrå. Han flyttar in i hennes Parislägenhet, underordnad och grundligen tillfredsställd. De två må ha det bra ihop, men de flesta västerlänningar är fast i ett system av inkompatibla begär: kvinnor som söker en partner att förverkliga sig igenom, män som vill ha ett enkelt liv med kravlöst sex. Tillsammans med hennes kollega utarbetar de ett succékoncept för prostitutionsturism i tredje världen. Om kropparna ändå tvingas ut på marknaden är det lika bra att förenkla transaktionerna.
Återigen står kapitalismens frigida människor i centrum. Sadomasochism är det perfekta sexet för de som ännu har några drifter: skyddad bakom läder lever man ut sina individuella begär, med verktyg, så man inte ens behöver nudda varandra. Ödsligt. Men Michel och Valérie finner harmonin! De lever en idyll av enkel njutning, världen är ett paradis, så länge man har könsorgan kan resten kvitta. De överlämnar sig åt det mest allmänmänskliga. På ett sätt är det en motståndhandling mot kravet att armbåga sig fram, men till priset av total likgiltighet inför världen. Är det i botten inte samma cynism som kapitalismen påtvingar oss?
Tempot är lugnare än i Elementarpartiklarna, delvis till fördel. Houellebecq är gärna banalt realistisk i återgivningen av intrigen, en platthet som är grunden för hans slagkraft, men som i några partier kan bli långsam och mångordig.
Först i slutet, men med besked, visar sig en antagonist, och det i form av islam. "Muslimerna" kan inte gå med på att paradiset redan finns här på jorden (jo, vissa hycklande araber på de thailändska massagebarerna). Boken hade gott klarat sig utan det inslaget, som känns märkligt påklistrat. Och det säger jag inte av moralism; har man dragning åt det hållet läser man inte Houellebecq.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar