När jag läste den här för tio år sedan minns jag att jag tyckte det var hans bästa. Det är helt klart den minst typiska Houellebecqromanen. Det förekommer inget sex (det närmsta är ett par silikonbröst och några anmärkningar om en impotent bichon frisé) och draget av profetisk framtidsvision är nedtonat.
Jed Martin gör sig ett namn som konstnär med fotografier av vägkartor, för att sedan bli mångmiljonär på sina oljemålningar föreställande människor med olika yrken. För texten till en utställningskatalog engageras ingen mindre än författaren Michel Houellebecq. I bokens sista tredjedel står ett grymt mord i centrum. Jeds kärlek till vackra ryskan Olga och relationen till den åldrande fadern är också viktiga. Det brukar vara lätt att sammanfatta handlingen i de här romanerna! Men det här är ett subtilare pussel än vanligt.
Romanfiguren Houellebecq är en (rolig!) parodi på författarens persona, en misstänkt depressiv, nyckfull cyniker som hinkar rödvin till skräp-tv. Men han är både alert och själfull i sin svartsyn, kanske trots allt lycklig? Jed blir alienerad av sin plötsliga konstförmögenhet: hur kan en tavla vara värd tolv miljoner? Den förment rationella marknadsekonomin gör bandet mellan arbetet och dess värde godtyckligt, irrationellt. Individen saknar begriplig relation till samhället som helhet. Och vad blir då konstens roll? Jed är ingen visionär, hans projekt är att helt enkelt avbilda samhället, inventera det. Jag tänker på Siv Arbs ord om människan som "hellre än att förändra världen lär sig den utantill". Det vore kanske den enda konsten om allt var så logiskt ordnat som i kapitalismens myt om sig själv.
Ännu mer än i tidigare böcker saknar människorna fast mark att stå på. Men i döden finns en oupplöslig länk till materien, kanske den sista tillflyktsorten för människans värdighet. I kapitlen om den döende pappan finns ett frö till blödigheten i senaste romanen Anéantir.
En bra bok, lättare än vanligt att tycka om, svår att yttra sig meningsfullt om på 2 200 tecken.
(Återpublicerat från Instagram.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar