La vie devant soi (Romain Gary, 1975)

Den här romanen fick Goncourtpriset 1975, men då hette författaren Émile Ajar.  Att det var en pseudonym för den välkände författaren Romain Gary framkom först senare, och på så vis lyckades han som den ende i prisets historia vinna det två gånger, helt emot dess statuter.  Den anekdoten brukar förekomma överallt man ser boken omtalas och nu har också jag återberättat den.

Jaget i historien är den arabiske pojken Momo, egentligen Mohammed, som bor med ett gäng andra föräldralösa barn hos Madame Rosa i Paris fattigare kvarter.  Hon är en bastant judinna i sextioårsåldern, före detta prostituerad, som numera lever på att inhysa barn till andra prostituerade.  Momo är den äldste i gänget – han vet inte hur gammal han är eftersom han inte blivit "datummärkt", men tror runt tio – och har en särskilt nära relation till fostermodern.  När hennes hälsa sviktar blir det Momo som tar hand om henne intill döden.

Det är en varm och hoppingivande berättelse om en kavat liten pojke med oddsen mot sig men hjärtat på rätt sida, en utvecklingsroman kan man väl säga.  Persongalleriet plockas inte utan klyschor från samhällets utstötta: blinde och förvirrade Monsieur Hamil med sina visdomar, den trofasta transvestiten Lola, ett gäng afrikaner med konstiga trummor, men det gör inte så mycket.  Madame Rosa får sällan komma själv till tals, men hennes historia med förintelsen och andra trauman är nog den som mest väcker min sympati.  Momo berättar rappt och ärligt och med ett barns naiva blick på livets orättvisor.  Ibland kan det bli väl mycket uppradning av knorriga infallsvinklar, överanvändning av vissa uttryck han lärt sig och så vidare.

Med livet framför sej lyder den svenska titeln ibland, med tidstypisk stavning, och jag kan bara föreställa mig hur det vardagliga, slangrika språket lär återges på sjuttiotalstugg.  Behärskar man franska alls hjälpligt så bör man ge originalet en chans, för det är mycket lättläst.  Jag tror att det är av godo som min ofullständiga förtrogenhet med språkets nyanser slätade ut bokens färgstarkaste drag.